Samtida och
tidlös livsjakt

TEATER SvD fredag 17 december 2010
Ålhålet

Orkestern på Teater Replica
På Radion berättas det att ålen är utrotningshotad, vilket ger oväntad aktualitet åt Fredrik Glahns pjäs Ålhålet som spelas av Orkestern i regi av Olle Mårtens. Där får vi se ålar på scenen, men inte riktiga som i Dramatens uppsättning 2005 av Laura Ruohonens Drottning K, utan gestaltade av Emil Kekonius och Peter Nitschke. Ål 1 och Ål2 samspelar med Hon som såg ålarna, Niki Nordenskjöld. Hennes benämning påminner om Pojken som såg elefanterna dansa i Kiplings Djungelboken. Och det här är en pjäs och uppsättning som får en att tänka på annat, inte för att komma undan och glömma, utan att referensena duggar tätt. Inte minst är Ålhålet en meta-pjäs som handlar om sig själv och vägen fram till föreställning. Hon som såg ålarna fungerar oftast som en regissör, en oerhört lättkränkt sådan, som känner sig mobbad av Peter Nitschkes blotta uppenbarelse. Han får i sin tur genomgå det ena provet efter det andra i sitt försök att få en roll, vara med, platsa i gänget. På scenen finns också den verklige regissören, i rollen som den tyste. Han sköter bland annat projektioner av bilder och video och verkar annars som iaktagare och domare. De slingrande ålarna kan ses som en bild för ett trassligt och dolt medvetande och vi får också ta del av en terapeutisk seans, så rik på teatrala möjligheter. Niki Nordenskjöld berättar även om mötet med ålarna som vorde det en berättelse ur Bibeln, full av undermening. Just jakten på mening, meningen med det hela, meningen med livet går som en tråd genom Ålhålet.

De många perspektiven och lagren på lagren av utsagor karaktäriserar Orkesterns uppsättning som både är väldigt samtida och en typisk, nästan tidlös produkt. Jag ser just metafasen som en fas i konstnärlig utveckling. Genren återkommer decenium efter decenium, sekel efter sekel. Åt den här versionen har jag ofta mycket roligt, men berörs mest av den kritik av ett hänsynslöst arbetsliv som den faktiskt är.

Sara Granath, kultur@svd.se

Av: Fredrik Glahns. Regi, bearbetning, Olle Mårtens. Scenografi: Moa Möller. Musik: Martin Stenberg, Erik Stenberg. Medv: Niki Nordenskjöld, Emil Kekonius, Peter Nitschke, Olle Mårtens